i love you?
jakob och melissa påväg hem sent på fredagsnatten, några diskussioner hann dem allt med, men vänner blev dem snabbt igen.. ha ha ha! bra jobbat jakob.
igår vart jag i landskrona. tog tåget dit helt själv! jon fick dock följa med mig in på knutan för att hjälpa mig trycka ut biljett och leda mig till rätt perrong. jag kom på en sak när jag satt där med alla andra resenärer. pendlandet lever i en värld för sig och det tycker är häftigt. Vissa gör det varje dag! tänka sig hur mycket tid som spenderas på tåg. man ska ju verkligen välja sin plats med omsorg. man vill ju inte hamna bredvig någon stinky. aja, nog om det.
jag kom fram till andrea som satt så fint och väntade på mig vid stationen och sedan begav vi oss för att hämta tvillingarna tuva och myra. det är världens sötaste barn utan krydd. JHIISES! efter någon timme med brudarna lämnade vi av dem hos mamma GB och traskade hem på den hala asfalten looking like two eightyyearold ladies on ice. jag har r e s p e k t för halt underlag, det säger jag er. vi gick hem och började julpyssla med lite inbjudningskort och julkort. lite senare på kvällen såg vi också NARNIA - prins caspian. maah, han var snyyyyggsnyygsnygg!
gick upp tidigt idag för att ta tåget tillbaka lite hbg och upp till skolan där jon skulle ha föreläsning.. han var så duktig. stolt blir man, han är ju min(; jhust nu är jag hemma hos min sjuka mamma som vägrar ta det lungt., ja. hon har inte sjukskrivit sig på 7 år men ändå får hon inte ro att ligga på soffan utan istället springer hon runt och putsar fönster samtidigt som hon hostar som en häst. pappa kom in en sväng innan, haha, han bara - men ligg ner kvinna!
nu ska jag tillbaka till mitt duktiga pluggande, har en del att göra..
på torsdag är det Teitur men min älskling!!
xoxo elusive
a boss bitch dipped in sauce
"Ett stort steg för Perelli ett litet för mänskligheten
Efter att ha sett Perelli stapla omkring på scenen i sina spray-tannade ben kändes det som om inget skulle kunna slå det. Hon glittrade och glimmrade som aldrig förr och allt var nästan för perfekt, nästan så att chipsen nere i magen smög sig upp i halsen men bara nästan.Sen kom ju lilla spy-och-kissa-samtidigt-sibel som hade försökt göra en höna av en fjäder med sina små myggbett. Visst de var ju lite fint men mer än så var det inte. Och fint var dom två dansanta ollonen med gul skäggväxt som egentligen skulle vunnit skiten, trots de snodda rörelserna från Spice Girls 1998. Bengtzing är inte ens värd att ta upp här, inte ens här. Manligare kvinna med djup u-ringning får man ju leta efter var tanken när Linda ivrigt sprang omkring och slog på sig själv som om hon hade grov parkinson. Smörvågen Christer Sjögren med sitt harem kom med sitt sliskiga bidrag som till och med var smörigare än de flesta kexen som smulade på retro igår. Man fick inte gå miste om de fina ögonbryns rycken som fick en viss pedofil-wibe med tanken att han faktiskt rent tekniskt skulle kunna vara min farfarsfar.
Från den äldsta till den pyttenuttigaste, allas vår egen glugg-Amy som hoppade runt som liten guldig studsboll på scenen och underhöll Globen bäst av alla (förutom ollonen). People hon är 16. Hon är i globen. Nej jag är inte bitter, jag menar hon kommer ju inte kunna slå det. När hon väl ska berätta det för sina barn kommer hon antingen vara senil så att hon glömt största delen av sitt liv eller så kommer alla runt omkring henne tro att hon är senil och att hon bara hittepåar. Hmm... ganska misslyckad är hon ändå.
Efter all glädje från Amy så ville vi böla lite, eller det var i alla fall det Sanna Nielsen ville åstadkomma när hon kväkte ut sin låt. Visserligen var kväkandet väldigt behagligt att lyssna på men Sanna har för stor rumpa helt enkelt. Ni som inte vet vad päron formad är, Päron = Sanna Nielsen.
Från en häxa till en annan som dock hade oturen att brännas på bål för ja, vi lever ju på 1600-talet? Att brännas på bål hade jag gärna också gjort, allt för att slippa Nordmans osmakliga låt. Han såg, precis som Amy, ut som en studsboll... gone bad, med armar som bara fladdrade med i studset. Sen att han hade natzikängor och stod som McDonalds clown är ju bara detaljer som gjorde hela framförandet äckligt.
Sen kom lilla-melodifestivalens bidrag då Frida och hennes "Yeah yeah jaså jaså"-kompanjon uppmanade alla att hoppa. Antingen var det wide-screen eller så är det så att kameran verkligen lägger på 20 kg eller så är det så att någon skulle behöva hoppa lite själv och följa sina egna visdomsord.
Sist men absolut inte minst kom det lite frisk luft in i Globen och hemma i sofforna. BWO, snygga som fan och grymma som fan. Helt underbart. Klockrent och de gör helt enkelt sin grej och förtjänade också att vinna.
Efter att ha sett alla bidrag kändes lille Charre-barre väldigt långt borta. Lite last year eller som Peter sa lite Silicon Valley/Lettland över det hela. Hmm...
Den stora katastrofen var ju ändå att Sanna Nielsen fick hela 132 poäng från svenska folket. Det blir nog det som blir svårast att komma över.
Något som absolut inte får glömmas är alla underbara peeps som jag har umgåtts med en kväll som denna. Sen att vissa var spirituellt frånvarande kan bara skyllas på ramlösan inget annat. Tack allihopa för en trevlig kväll! Eurovision nästa...
Konfetti, lite tårar och tre månaders träning så är jag snart Charre Perelli."
läs mer från bitterfittan melissa kron på www.meliss.webblogg.se
the war between us
tiger lou, torsdagen den 20 november!
as we speak
the whole place was shaking, I had never seen anything like it
www.meliss.webblogg.se/projekt
FÖRSTÅR NI NU VAD JAG MENAR?
you said that songs were what the world needed
Dessa bilderna är höst för mig, men plötsligt blev det vinter.
Livet är som det alltid kommer att vara, livet. Jag vet inte egentligen inte vad jag ska skriva, ibland känner jag mig bara så tom på allt och då kommer jag alltid att tänka på min eviga och djupt trogna blogg. Jag var inne på Melissa's projekt blogg och såg några bilder på när vi var på Sara's 20 års fest. OJ! Man ska verkligen akta sig för att hamna på bilder när man inte sätter en pose eller spelar oberoende av att kameran är riktad mot än, men ändå blir bilden skit snygg, fejk-snygg..
Jag tror till och med att jag ska lägga upp den här så ni verkligen förstår vad jag menar. Med ni menar jag alla hundratals trogna gäster jag har här på min blogg... haha!
Igår blev det fest i Mattis nya lya ovanför ZooBar. Jag hatar honom lite nu. Vilken sjukt fin lägenhet! Kvällen blev väl helt okej lyckad. Lite slagsmål, lite hångel och lite mycket dricka, det är väl ungefär så det brukar vara på hemmafester, om man är 16. Tack liv, för att du gav mig mina 18 år. Jag förvaltar dem väl.
Det snöade igår, vilket lyckorus! Allting blir så vackert då. Dock jäääävligt halt. Jag, Maja och Melissa stapplade ner för långvinkelnsbacken som tre åttioåringar utan rullatorer. Stela som fan.
Jon, du är mitt allt.
xxx
elusive
