love angel music baby

Jag är så lycklig!! Inte bara för att jag har hittat ett sätt att föra in mina mobil bilder till datorn utan användning av sladd :) Utan för att Lasse fick mig att känna det där som jag bara känner ibland (oftast när jag är full och dansar hämnlöst till en otroligt känslomässig låt) -- extrem lycka. Jag kom på att jag kan göra vad jag vill precis NÄR jag vill,. kanske skulle jag ta vara på detta? Jag ska, men inte en ledig lördag som idag.

Nu ska jag berätta om min gårdag, men jag måste bara påminna er om att Lars Winnerbäck var helt SJUKT bra.

Here we go.. Vi var i tid på Knutpunkten, köpte våra biljetter i en sådan automat (bara så ni vet är jag och Hampus INTE vana varken buss eller tågresenärer, men det kändes bra!) Vi satte oss tryggt på tåget som skulle ta oss till Malmö stad. Tågkonduktören kommer fram till oss, ber om biljetten och jag lämnar stolt fram den, ett litet problem bara. Det var fel biljett?! Ni får hoppa av i Lund eller betala nya biljetter. JAG HATAR SÅNT! Såklart var vi tvungna att köpa nya på tåget annars hade vi missat konsert helvetet! Vi hade köpt Skånetrafiken biljett och satt oss på ett Öresundståg (SJ?) Som jag hade kollat upp på SKÅNETRAFIKEN.SE. Hur fan går det ihop? Där stod det ingenting om det.... Jaja, där blev vi två hundra kronor fattigare. Gött, men det löste sig allafall. Bussen kom precis lagom, dock hade jag missat att det skulle ta oss 25 minuter att komma fram till Baltsika hallen, jag som först tänkt vi kunde gå :)

Kön var lång men det hör ju till - förutom att himlen öppnade sig och regnet föll.. Det plattade håret blev vågigt med in kom vi! Allt gick väldigt smidigt. Konserten drar igång med Andreas Grega som verkligen kände för det är med att ta över scenen.. Oh boy! Tillslut när Lasse kom in, allt bara försvann. Han är magi.

Okej, jag är inte lång men så jävla kort är jag ju inte heller. Men igår kände jag mig som en jäkla pygmé! Och människor är ju för roliga. Äntligen har jag hittat en lycka mellan ett par (visst hångel skulle komma att bli, men det fick jag ta då).. Då kommer ett annat par med killen som var över två 2 meter och ställer sig med hälarna två centimeter från mina tår.

Sånt klarar jag bara inte av, så efter lite grymtande och en box i ryggen så flyttade dem sig igen. Gött, fri sikt. Sen kommer två alldeles för uppklädda tjejer med 10 cm klackar och gör samma sak.

Grymtar ytterligare lite högre, och petar försiktigt på axeln och ber dem att flytta sig. Det tar ett tag och sen kommer väl deras samvete och dem flyter iväg. Nu har jag bara missat två låtar men äntligen kan jag se Lasse som den färgstarka figur han är. Sista perioden hamnade vi framför några tonårskillar som vad vi tror gick på E. Det verkade som att dem hade missuppfattat situationen - Det var Lasse som stod där på scenen och inte någon jävla storbildsskärm med AIK - DIF?! Aja,. mellan allt stuttsande glimtade vi iallafall bandet med jämna mellanrum. När konserten var slut sprang vi till bussen, vi ville inte inteinte missa den.. Så det var bäst att springa. 7 min till godo. På tidtabellen stod det också lite information om hur man inte kunde betala på bussen. Inte med kontanter och inte med kort. Endast via mobilen och jojo-kort. HM! Där stod vi 2 minuter innan bussen kom och skulle ladda ner program till mobilen som gjorde att man kunde betala via sitt abonemang. Men vad kostade inte UPPKOPPLINGEN? Så ringer jag Jon på bussen och frågar när nästa tåg går - 23.38, kan vi hinna? Nästa skulle gå 01.00 så ja, vi hinner. Vi springer av bussen och kuuutar in på perrongen, 23.40 och tåget var långt gånget. Kul! 1h 30m väntan på nästa tåg. Med lite kiss och mat så skulle väl det funka! Nu sitter vi äntligen på det tåget som skulle 55 minuter senare ta oss till vår ÄLSKADE stad Helsingborg. Under tågresan hinner jag tappa min fantastiska ring. Så jag kröp ner på alla 4 och började leta utan någon tur, för i helvete..

Tåget stannar i HBG och jag när alla har gått ur tåget börjar krypa efter min ring - jag fann den! Går av, hämtar cykeln och på börjar vandringen hem. Tro inte att det var över här.. Hampus märker att hans nycklar måste trillat ur fickan på tåget. Okej, vi satte den ena foten efter den andra och började springa. Det var ju sista stationen på risken att få tag på dem var ganska stor - trodde vi. Till vår lycka stod tåget kvar men utan bemanning. Så vi beger oss återigen hemåt och Hampus min kära bror kände sig halv utan sina nycklar.

Vi kommer fram till att vi inte delar detta med någon, för det skulle göra kvällen till en kass kväll. Vilket det egentligen inte var - FÖR LARS VAR UNDERBAR!

Pyss